10 september 2005

Gick och spände mig nere i Vasaparken i tisdags kväll
när Ylva Johansson la ner mig med en ytterst
välplanerad glidtackling. Som tack för senast hjälpte
hon mig att dra upp de fullständiga riktlinjerna för
ett dussintal favelor, alla med placering i ett par av
landets mest förbisedda kranskommuner. När jag låg och
vred mig (mest för syns skull) som värst i tacklingens
smärtor tyckte jag mig av hennes kroppsråk kunna
utläsa vissa mindre smickrande avvikelser av
odontologisk karaktär. Detta visade sig senare vara en
total missuppfattning då hon helt uppenbart hyste en
på många vis predestinerad, och för alla del mycket
klädsam, fruktan och även till en viss del bävan inför
det faktum att jag hade haft minst ett par fingrar med i
spelet kring Erik Åsbrinks avgång.

/JJ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback