Ett möte med Herr Borssén

God dag,

Det är nu mer än tio år sedan jag efter en hel del illa underbyggd vånda mötte upp Jarl Borssén i närheten av Grand Hotell i Lund. Efter ett par väl valda artighetsfraser från både mig själv och Herr Borssén tog vi oss samman för att inom en snar framtid båda två kunna vara redo för att så småningom kunna ta del av ratificierandet av ännu ett internationellt dokument av standardsnitt. Att unna sig sällsynt välgarvade skinnstycken tycktes (när vi sågs) vara det enda som kunde mätta Bs behov av ärelystnad. När vi så i det närmaste var redo för att ta del av åtminstone vissa raificieringsföreberedelseriter så fann jag att trots Jarls tillsynes totala förakt för den svenska mjukglasskulturen så var han inte mer prestigelös än att han inte bara kunde unna sig en mjukglass i goda vänners lag utan även tillfullo njuta därutav.


/JJ


Vådan av att spela Allan

Konfronterade Spelande Allan vid lunchtid. Han pudlade, vilket jag inte på något sätt var villig att
acceptera på tom mage. Med en stinn buk insåg jag hur jävla fånig pudeln han gjort var så det enda sättet att rädda mitt eget ansikte inför övriga lunchgäster var att sparka skiten ur killen (och endast sluta när döden kunde bekräftas).

/JJ

Skam

Skam var uppe och gick på torra land när han stötte på Juveleraren. En uppsättning av Figaros bröllop skisserades och förkastades i all hast. Skam tyckte sig ana en med sympati fylld känsla för den nya hybridtekniken hos Juveleraren. Detta visade sig senare bli ödesdigert när Juveleraren stack kniven i ryggen på Skam. Vad Skam skymtat och så till den grad missbedömt var: mord i sinnet och mord i blick.

/JJ