Ett möte med Herr Borssén

God dag,

Det är nu mer än tio år sedan jag efter en hel del illa underbyggd vånda mötte upp Jarl Borssén i närheten av Grand Hotell i Lund. Efter ett par väl valda artighetsfraser från både mig själv och Herr Borssén tog vi oss samman för att inom en snar framtid båda två kunna vara redo för att så småningom kunna ta del av ratificierandet av ännu ett internationellt dokument av standardsnitt. Att unna sig sällsynt välgarvade skinnstycken tycktes (när vi sågs) vara det enda som kunde mätta Bs behov av ärelystnad. När vi så i det närmaste var redo för att ta del av åtminstone vissa raificieringsföreberedelseriter så fann jag att trots Jarls tillsynes totala förakt för den svenska mjukglasskulturen så var han inte mer prestigelös än att han inte bara kunde unna sig en mjukglass i goda vänners lag utan även tillfullo njuta därutav.


/JJ


Vådan av att spela Allan

Konfronterade Spelande Allan vid lunchtid. Han pudlade, vilket jag inte på något sätt var villig att
acceptera på tom mage. Med en stinn buk insåg jag hur jävla fånig pudeln han gjort var så det enda sättet att rädda mitt eget ansikte inför övriga lunchgäster var att sparka skiten ur killen (och endast sluta när döden kunde bekräftas).

/JJ

Skam

Skam var uppe och gick på torra land när han stötte på Juveleraren. En uppsättning av Figaros bröllop skisserades och förkastades i all hast. Skam tyckte sig ana en med sympati fylld känsla för den nya hybridtekniken hos Juveleraren. Detta visade sig senare bli ödesdigert när Juveleraren stack kniven i ryggen på Skam. Vad Skam skymtat och så till den grad missbedömt var: mord i sinnet och mord i blick.

/JJ

Vrång men långt ifrån barsk

Vid charken på Konsum mötte jag igår kväll en väggfast, nydanande, kollegial, vrång innehavare av avlatsbrev. Vi yppade några enkla favoriter av kallskuret. Till en början kunde jag satt min högra arm på att det var gamle rallykungen Björn Waldegård jag just tipsat om senapsrulladen. Hans tveksamma inställning till senap avgjorde dock saken: det var Johannes Döparen reinkarnerad som Johannes Brost som vigde den tidiga kvällen åt att smaka sig igenom charkdisken på Konsum Avenyn.

/JJ


Tändstickskungen

Klev in på Åhléns häromdagen och mötte genast Ivar Kreugers blick, vi synade varandra lätt nonchalant och barskt för att därefter bege oss mot varuhusets mest pastorala avdelning: väskorna. Vid en första anblick tycktes Ivar leva i villfarelsen att det tyska magasinet Bunte skulle ha ett par (för ett otränat öga) väl dolda kopplingar till några av Vänersborgs främsta biodlare. När vi senare vände vred på Samsonites senaste laptopväska (vi synade den så att säga i sömmarna) och lät oss hänföras av det lilla vidundret stod klart att han legat bakom förra veckans allmänt hållna vallackvarning (den som Göran Johansson offentliggjorde).

/JJ

Triple eller touch?

Satt och raljerade över Pekka Heino på bussen igår när jag fick mothugg av Lasse Kronér, vi gick av vid nästa hållplats för att få lite perspektiv på situtionen. Vid första mothugget slog det mig att hans lätt diskreta knixande med vänsterbenet var ännu ett försök att dölja det obestridbara faktum att han saknar förmågan att göra det gjorda ogjort. Just som vi gått av bussen slog det mig att hans stora problem är att han verkar ständigt ofokuserad, man får känslan av att han samtidigt som han sjunger ryktar en vallack eller åtminstone kratsar dess hovar.

/JJ

Jul

Hej,

I sällskap med min bror mötte jag upp Peter på
Palladiums bar/kafé/restaurang på Storgatan i Växjö på
annandagen. Vi unnade oss efter vissa diskussioner med
pesonalen varsin latte (min bror skippade kaffet till
fördel för en cola). Den senaste tidens irritation
över tonfallet som Peter lagt sig till med visade sig
vara helt och hållet befogat i inledningsskedet, först
efter det att vi konstaterat rimligheten hos en av
tjejerna i hörnet kunde jag försonas med tilltalet,
jag såg förbi dess nonchalanta yta och fann stora
delar av judendomen.

/
JJ

Eva och jag

Nickade till på vagnen imorse och blev väckt av att Eva Braun tappade balansen och stötte till mig när hon skulle gå av. Jag sprang efter för att tacka henne, hon stirrade förvånat och vrångt på mig som om hon trodde mig vara just en aningens aning yngre än vad jag i själva verket är. Jag försökte övertyga henne om det rent etikettmässigt korrekta i mina  försök att tacka henne, detta föll i allt annat än god jord och fullkomligt övertygad om att sitta inne på sanningen anklagade hon mig för att 'tro mig var lite förmer bara för att jag har Karl XII:s näsa'.

Trevlig helg
/JJ

23 november 2005

Under dagens lunchpromenad sprang jag ihop med Halte
Walter, vi spottade och fräste i en allt bryskare ton
åt varandra i ett par minuter. Till en början tyckte
jag mig ana en antydan till asketism i mannen, detta
fick jag senare bittert ångra då det visade sig att
han endast var en man med bristande pondus.

/JJ

22 november 2005

När jag stillade min hunger nere på Etc grande
häromdagen frågade Tollarparn om han fick slå sig ner.
Jag sa ja och mycket snart hade vi bestämt oss för en
grundlig grappaprovning. När vi väntade på att den
första grappan skulle komma in slog det mig att hans
hummande i början av varje mening inte på något sätt
ursäktade hans totala förkastande av möjligheten till
upprättandet av en i vissa avseenden vänligt sinnad
polisstat i de norra delarna av Bohuslän. När jag
långt senare njöt som bäst av den prisbelönte såg jag
dock igenom fanskapet: han är en simpel
laktosallergiker med en allt annat än hälsosam fäbless
för citrusfrukter av alla de slag.

/JJ

21 oktober 2005

Jag står i en av stadens barer och snackar lite skit
när Fru Fortuna nickar igenkännande åt mig, jag nickar
tillbaka och ler för mig själv. Till en början blir
jag jävligt fundersam över det faktum att vi skulle ha
träffats tidigare, men efter att under någon timmas
tid ha sneglat på henne minns jag att det har vi visst
gjort. Den enkla förklaringen till mitt misstag är att
hon så att säga är ohyggligt förjtust i att spela sina
offer ett spratt.

/JJ

14 oktober 2005

Var för ett par veckor sedan på väg mot vägs ände när
Marit Paulsen kom i min väg, vi passade på att hjälpa
varandra att driva in vissa skulder med metoder som
definitivt befinner i sig i en gråzon enligt stora
delar av vårt rättsväsende. Redan efter det att vi
hälsat på varandra kändes hon som allt annat än en
trätobroder av klassiskt snitt. Strax efter att hennes
skuld var indriven, men innan vi ens påbörjat
indrivandet av mina så slog det mig att Marit är om
inte en av norra Europas så i alla fall en av landets
allra mest hugade spekulanter när det gäller andra
klassens gasläckor.

/JJ

17september 2005

Fick i mellandagarna förra året kontakt från andra
sidan och det med självaste Nils Poppe, vi retade dels
upp oss på den icke-standardiserade datummärkningen av
livsmedel och dels på varandra. I inledningsfasen
tycktes han till husbehov behärska i runda tal 5 olika
bleckblåsinstrument. Jag tvingade mig efter mycket
vånda att syna mig själv, min syn på världen och mina
fördomar, detta ledde fram till konstaterandet att
Poppe med råge hade slagit Petrus på fingrarna i fråga
om jesusförnekelse*.

* De senaste mätningarna tyder på att om Nils Poppe
varit i Petrus kläder den där kvällen och natten för
ca 2000 år sedan så hade han hunnit med att förneka
Jesus inte mindre än 8 gånger.

/JJ

10 september 2005

Sprang på gamle liklukten i tvättstugan nyss, vi gick
i clinch med varandra. Till en början verkade han vara
en frispråkig jävel, det visade sig senare att det
endast var en stolt pulpetägare jag hade att göra med.

/JJ

10 september 2005

Gick och spände mig nere i Vasaparken i tisdags kväll
när Ylva Johansson la ner mig med en ytterst
välplanerad glidtackling. Som tack för senast hjälpte
hon mig att dra upp de fullständiga riktlinjerna för
ett dussintal favelor, alla med placering i ett par av
landets mest förbisedda kranskommuner. När jag låg och
vred mig (mest för syns skull) som värst i tacklingens
smärtor tyckte jag mig av hennes kroppsråk kunna
utläsa vissa mindre smickrande avvikelser av
odontologisk karaktär. Detta visade sig senare vara en
total missuppfattning då hon helt uppenbart hyste en
på många vis predestinerad, och för alla del mycket
klädsam, fruktan och även till en viss del bävan inför
det faktum att jag hade haft minst ett par fingrar med i
spelet kring Erik Åsbrinks avgång.

/JJ